David Bowies Berlintrilogi

Häromåret bortgångne David Bowie behöver knappast någon närmare introduktion. Som en av det senaste århundradets absolut största och mest innovativa artister hörde han definitivt till kategorin av artister som var känd jorden runt av både yngre och äldre människor.

Bowie är i vissa läger mest ihågkommen som den ikoniska karaktären Ziggy Stardust. Det är den karaktär med vilken han förmodligen i visuell mening haft störst inflytande på musikvärlden. Trots att hans största kommersiella framgångar internationellt kom senare. Det här inlägget vill slå ett slag för de album Bowie kom att släppa ett litet tag efter att han tagit några kliv bort från den glamrock han gjorde som Ziggy och flyttat till Berlin där han skulle skapa tre album som i efterhand kommit att kallas för Berlintrilogin: Low, Heroes och Lodger.

Framför allt Low spelades in i bakruset efter flera års tungt kokainmissbruk och i en period där Bowie själv beskrivit det som att han på nytt var tvungen att lära sig leva som en vanlig människa. Från att under några år ha levt ett skyddat men samtidigt utsvävande liv i Los Angeles skildrade han det som att det var en stor sak för honom att bara gå till affären och köpa sina matvaror på egen hand. Vad det gjorde med honom var att det tillät honom att spela in de album i hans karriär som på en gång lyckas vara de som är mest jordnära och mest uppfinningsrika. Ziggy-periodens album må vara dem som är mest omtyckta bland människor i allmänhet, men det är tveklöst så att Berlintrilogin är dem som har haft störst inflytande på musiken. Det kan inte minst de före detta medlemmarna i svenska bandet Kent gå i god för.